Spexforumet

[AF.e]

Så är man hemkommen efter en utflykt till Örebro. Om ni hörde mig säga det här istället för att läsa det, skulle ni höra på min röst att sittningen, som efterföljde Örebrospexets guldkorn till spex, inte gick av för hackor. Med andra ord mår man som man förtjänar.

Det var första gången jag såg Örebrospexet, men ändå äntrade jag lokalen med skyhöga förväntningar eftersom jag blivit utsatt för en hel del snack om Örebroarnas begåvningsnivå. Några timmar senare lämnade jag Örebro universitets aula utan att vara besviken.

Guldfeber handlar om guldruschens dagar i Klondyke. Fanns det egentligen något guld?

Första akten var en härlig spexakt, som presenterade karaktärer och konflikter i ett makalöst tempo. Publiken, som hade en hög halt spexare, fick gott om möjligheter att använda sina röster och Örebrospexarna är duktiga på att följa publikens order.

En enskild insats som förtjänar extra uppmärksamhet var den fruktansvärt imponerande alliterationsmonolog som en av skådespelarna klämde ur sig. Bara den gjorde det mödan värt att åka till Örebro.

Om man ska försöka kritisera något så är Guldfebers svaghet att tempot sjönk efter pausen. Jag fick höra att Örebrospexarna fått order av en expertpanel att förtydliga intrigen. Tyvärr blev sista akten nästan övertydlig. Lagom är bäst.

Med mig hem från Örebro fick jag dock en stor dos inspiration. Guldfeber är ett underbart spex som förtjänar massor av publik. Ta chansen och åk till Örebro innan Guldfebern är botad!

[#103]

Örebrospexet Guldfeber

I fredags kväll var det så dags att bänka sig för att se årets Örebrospex, Guldfeber. Efter förra årets fantastiska uppsättning och div. hyllningar från de som sett Guldfeber veckan innan så kändes det som att Örebroarna hade en hel del att leva upp till. Något som ensemblen lyckades klara av skulle det visa sig.

Sammanfattningsvis vill jag ge Guldfeber ett väl godkänt betyg -
Inte lika högt som förra året men fortfarande ett spex av mycket hög klass. Ni som har chansen att se det den närmsta veckan – Gör det!

Guldfeber är ett musikalspex när det är som bäst. Det kändes tydligt att man i år har satsat hårt på det musikaliska. Det var förhållandevis många sångnummer och gott om inrepade omstarter av hög klass. I skådisuttagningen måste det ha tagits stor hänsyn till det musikaliska och det var ett lyckat grepp särskilt som det var en jämn och hög nivå även på skådespeleriet.

Guldfeber utspelar sig i Yukon, Kanada, där ryktet säger att man hittat guld. Allehanda lycksökare dras till området och då främst till Dawson City. För att få gräva efter guld måste man dock ha en bit land. Landet ägs av franska staten och lagfarter säljs av franska statens representant Charles Carbonneau. I staden finns även Klondike Kate med sin badstuga och Belinda Mulrooney som driver Fairview Hotel där det serveras pannkakor med sirap. Till staden anländer även Jack London som startar lokalpress och säljer lösnummer. Lag och ordning upprätthålls av den ridande polisen Sir Steele. I skogen lurar Big Foot…

Manuset var som helhet bra med en lagom tydlig röd tråd och inte allt för komplicerad plot. Storyn känndes lite förvirrad i första akten. Det var lite svårt att hinna med i det snabba tempot men det visade sig vara ett åtminstone delvis medvetet val som fick sin förklaring före paus. Lagom till akt 3 hade storyn satt sig vilket framförallt gav huvudkaraktärerna mer djup. Slutet innehöll ett antal bra vändningar, några väntade och andra mer oväntade. Bästa enskilda scen manusmässigt var nog allitterationerna som var av högsta LiSS-klass. Jag är barnsligt förtjust i snygga alliterationer som dessutom lyckas föra handlingen framåt. Omstart! Omstart! Ett extra plus får manuset även för att spexet höll sig till ca 3h trots många bra sångnummer.

Kvällens favoritnummer var utan tvekan Bråklåt (mel: So You Got What You Want ur Chess). Även om man tidigare anat att det var duktiga sångare på scen så blev detta beviset för att det var högsta klass på den punkten. Helt klart topp 5 av spexsångnummer som jag sett. Andra höjdarlåtar var accapellanumret och aktfinalen före paus. Även i år måste jag berömma kören. Helt(?) ny uppsättning men samma starka sånginsats. Lyfter många låtar på ett sätt som annars skulle kräva större orkester och/eller betydligt fler skådisar. Bandet kändes tajt och höll samma höga klass som vanligt även om betyget dras ner lite av det orepade(?) instrumentbytet i en omstart.

På skådissidan var det tydlig fokusering på 4 A-roller (Jack, Kate, Belinda och Carbonneau) med ett antal B- och C-roller vid sidan om. De 4 höll en mycket hög nivå med ett extra plus till Mats (Carbonneau) som, trots att det är första året på scen, verkade vara född för det. Det var även väldigt kul att se Sanna (Belinda) som i fått en större roll än i JFK (Hoover) och verkligen tog chansen. Kanske går munnen på skådisarna ibland lite för fort för att replikerna ska gå fram, men det var framförallt i början och allt blev bättre när spexet kommit igång ordentligt. Sångmässigt var det som sagt mycket bra, högsta klass, och inte bara för tonsäkerhet utan också för att man på ett föredömligt sätt lyckades få fram texten på ett utmärkt sätt. En inte helt lätt balansakt alla gånger. Skådisarna hade även en bra känsla i att hanskas med publikens utrop. Hellre köra över en gång för mycket än en för lite!

Scenlösningarna var överlag snygga. Granskogen i inledningen satte vildmarkskänslan direkt. Kulisserna kändes välgjorda och var snyggt målade. Extra plus till den målade fönstervyn i akt 2. Kul när möbler går sönder, både repat och orepat . Det senare ska dock inte dekorgruppen lastas för.

Efter spexet satt jag länge och funderade på hur bra Guldfeber var i jämförelse med JFK och konstaterade att det är två väldigt olika spex som är svåra att jämföra. Jag skrattade nog mer i JFK men det musikaliska i Guldfeber var snäppet vassare. Totalt blir det i år ett något lägre betyg men det är på marginalen. (antagligen har mina förväntningar ökat också). Det känns iaf som att Örebrospexet har bestämt sig för att stanna på en mycket hög nivå, och det tackar jag för!

[RosaSlipsen]

Örebrospexet tackar med rodnande kinder för de fina orden ovan.

Här några bilder och Nerikes Allehanda-recensionen som går i bästa Sture Nilssonstil: http://www.orebrospexet.com/Hemsida/Guldfeber.php

[gemene man]

NA:s recension är säkert bra, men för att läsa den måste man ha tillgång till Mediearkivet...

[Martin Engdahl]

Efter att ha sett premiären av Guldfeber har jag varit pinsamt långsam med min recension, men den kommer äntligen nu! Det smarta är att jag ju inte behöver gå in på att beskriva handlingen vidare, utan kan koncentrera mig direkt på hur jag upplevde spexet:

Spexet var överlag mycket högklassigt! Duktiga skådespelare med god sångförmåga, snygg dekor och ett tight band med duktiga körsångerskor förgyllde aftonen för publiken. Några av musiknumren var kanske det som stack ut som allra vassast i spexet, men jag fick mig också ett riktigt gott skratt av snabbspolningssekvensen och av Mats fantastiska alliterationer.

Manus var överlag skojigt och den omvända kronologiska ordningen på sant 1492-manér gick väl hem. I första akten, innan vi förflyttade oss till Paris, upplevde jag bitvis handlingen som otydlig - vilka var alla karaktärer och vad var framför allt spexets huvudplot? Den blev senare desto tydligare, och då ökade också intresset markant för själva handlingen.

Karaktärerna var väldigt trovärdiga - återigen en eloge till skådisarna, men jag hade kanske önskat att karaktärerna var lite mer "skruvade" och knäppa. Roligast var nog ändå när Fredrik spårade ur på Jacks omstarter eller Pers sjuka minspel till den mindre intellektuellt bemedlade guldgrävaren.

Publiken var tämligen spexovan, ropade i alla fall omstart och konstiga befallningar där de passade som sämst. Tyvärr hade skådisarna inför premiären uppenbarligen inte hunnit tänka igenom när det var läge att ta en omstart och när det inte var det - här gavs varenda liten omstart som fanns inrepat, och mer därtill, även om endast en liten minoritet av publiken önskade det. Detta drog ned tempot rejält till och från, men jag antar att detta också lätt korrigerades till följande föreställningar.

Jag gillade roliga detaljer som de oändligt många tidningsrubrikerna eller omstarten med Lönnsirap istället för Tapetklister - den glömmer man inte i första taget!

Sammantaget är Guldfeber ett mycket sevärt spex, så jag hoppas att ni alla har tagit chansen - snart är det för sent!

[Oa]

I förrgår hade jag roligt, ty då såg jag "Guldfeber".

[Emil]

[Emil]

Nähädumartin, här händer ju ingenting...

[Emil]

F-----n...har ju fortfarande inte satt in dina pengar...pinsamt...nästan lika pinsamt som att inte recensera!

[ankan]

*tänker att någon är i desperat behov av bekräftelse*

[#103]